Holger hostar så mycket så att han nästan kräks. Vill ha hostmedicin hela tiden (var kommer denna övertro till mediciner från...?). Holger har i alla fall inte någon direkt feber men han verkar ha mycket oro i kroppen. Igår kväll kunde han inte komma till ro och somna förrän klockan var närmare tolv. Nu sover han dock sedan nästan en halvtimme. Vaknar dock till många gånger när han hostar. Ser ingen bättring i sikte ännu, hoppas på att den tidiga sovtimmen gör att tillståndet vänder under natten!

Lomboloskolan här i staden är nedbrunnen till grunden. Peter var och tankade när han såg lågorna och åkte dit (vilket det var fler än han som gjorde). Där såg han barn som grät. Som var ledsna över att deras skola försvann. Jag tänker på min tid på Lomboloskolan. Visserligen bara ett år. Jag kommer ihåg Klipp-och-klistra fröknar, en gympafröken som inte hade koll på att barns hormoner började hoppa men kanske framför allt ett  stökigt år med struliga klasskamrater som bland annat hade tävling som gick ut på att komma flest gånger till rektorn, med mobbning och motsättningar. Jag har faktiskt inte särskilt ljusa minnen från tiden på lomboloskolan. Jo förresten; jag lärde känna listoplisto och pyret här och det betyder ju förstås mycket!

Det är förstås sorgligt för dem som blir berörda nu, elever och lärare. Det är en tragedi när sådant här händer. Det är stora materiella  och förstås känslomässiga värden för många som försvann på några timmar igår.