När jag gjorde praktik i Luleå fick jag en krukväxt i present av Maggan i Luleå. Efter ett halvår var det dags att flytta mina saker till Kiruna (och mig själv till Uppsala). Det var närmare -35 ute när bilen begav sig till Kiruna med mina saker. Krukväxten tyckte inte riktigt om det. Alla bladen ramlade av efter ett tag och kvar var bara en stam. Peter fortsatte att vattna stammen och efter ett tag så började nya blad komma. Blomman växte upp och blev lång och ståtlig. Bladen var gigantiska. Vi fick skära av blomman flera gånger då den hela tiden nådde taket. När vi flyttade till hus så hände något. Bladen blev mindre och mindre och den (eller nu var det ju flera stycken) blev aldrig högre än ca 1½ meter. Nu går vi snart in i fas fyra i blommornas liv. De riskerar att dö. Bladen utsöndrar en vätska som är giftig. Inte så bra med tanke på att Holger vill smaka på allt han kommer åt och snart når han nog upp till bladen...Det känns faktiskt lite sorgligt.

 

listoplisto

24 november 2006 10:09

Det ÄR verkligen sorgligt. Den där knasiga krukväxten har ju varit med JÄMT!!

http://listoplisto.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

http://www.golf.se/extra/news/?module_instance=30&id=81691#content ...

http://kiruna.cc/nyheter/isdykning-efter-bollar    

Ute lyser solen. På marken ligger nysnö. Bra kombination. Påminner om vårvintern. Det är härligt. Men det är egentligen bara höst så det gäller att njuta medan man kan. Inte för att hösten är en dålig årstid, tvärtom - jag älskar hösten (om det har j...

Det går långt mellan inläggen nu. Insåg det idag när inloggningen såg annorlunda ut och det fanns flera nya funktioner. MEN det finns ingen inspiration att skriva. Tanken med den här bloggen var ju att ha den som en liten dagbok, framför allt för mig...

Så var den avklarad: Tjejmilen! Inte riktigt nöjd men kom ju runt i alla fall. Nästa år kanske det går att pressa tiden liten. Sviterna efter helgen (och förra veckans träningspass) är SMÄRTA i ett ben. Både baksida lår och knä. Det kanske ger med si...